17:08
Hektiska tider mina vänner, hektiska tider! När jag inte är upptagen med de sista plugget så är det fullt upp med att studentgrejer som måste fixas. Öva inför brännbollsturneringen, göra koreografi till dansen, båtbygge, packa inför Bulgarien (!), träna på mitt svenska tal, etc etc. Full rulle-kanelbulle med andra ord! I torsdags åkte jag upp till Gällivare för att göra lite justeringar på balklänningen samt göra ett besök hos tandregleringen. Står nu inför ett stort dilemma. Tandställning eller inte tandställning? Frågan är om det är värt det...?? Blir helt knäpp i huvudet när jag ska bestämma sånt här, det är ju nästintill omöjligt. Tandläkarleendet känns lockande, samtidigt kan jag tycka att det är fint med lite mer personliga tandrader. Vad säger ni?
-
Nu är jag iallafall tillbaka i Härnösand igen, och idag mötte jag upp Julia för en fika på stan. Hon har ju flyttat till Stockholm den jäveln, så henne ser man inte röken av så ofta nuförtiden. Detta är såklart väldigt synd, för jag tycker mycket om att umgås med henne!
18:45 /tisdag
Jag är på jakt efter en ny skinnjacka. Eller ny och ny, jag har ju bara haft skinn-imitationer, så det hade varit roligt att köpa en
äkta för en gångs skull! Jag vill iallafall ha en lite längre rakare modell, utan en massa nitar och hundra dragkedjor och grejer. Bara enkel svart, aningen sliten kanske. Förstår ni vart jag vill komma? Finns grymt snygga på
Muubaa , men ack så dyra! cirkus 4000 swedish riksdaler får man punga ut om man vill kila omkring i en av deras skapelser. = Inte värt för fattiglappar som mig!! Men ni kanske har något tips på billigare alternativ, typ samma stuk?? TÄNK!!
17:21
// kavaj: Monki / blus: Kappahl / skor: Nelly / jeans: Dr.denim //
-
Det finns många små saker som gör mig glad här i livet; Att vakna tidigt och känna sig riktigt utvilad, känslan när man precis har varit och handlat och kylen är proppfull av massa fräscha grejer, att springa snabbt i skogen och lyssna på musik när man har världens flyt och allt känns så lätt, eller bara det att använda ett plagg för första gången. Sen finns det en sak som gör mig kanske tio gånger gladare än allt ovan tillsammans, okej kanske inte tio nu tog jag i rejält, men multiplicerat med 2 iallafall! Nämligen våren. Ja, ärade vänner, självklart älskar jag våren lika högt som alla andra bleka svenska as. Solen som värmer huden, vindarna som inte längre biter i kinderna, och blommorna som dyker upp lite här och var (förutom norr om polcirkeln då, där växer det ju bara penséer och maskrosor!). Fåglarna gör barn som aldrig förr och de fjäderfän som kvittrar allra vackrast överröstas av miljoner skrikmåsar som går till bajsattack över hela staden. Tjejer med långt fluffigt hår ligger såklart alltid i riskzonen, liksom brats med vita byxor och små barn med färgglada glassar.
18:43
// bomber jacka: monki / skor: dinsko / t-shirt: Lindex / jeans: Dr.denim //
-
Jag ogillar när programledare och radiopratare försöker för mycket. sådär så att det känns krystat och fejkat. Som RIX morronzoo till exempel, dom vill så inibomben vara roliga att det bara blir pinsamt. Snälla TA'T LUGNT, vill man banka in i deras "dysfunktionella familjen" huvuden. TA'T lugnt och håll käften! Annat är det med Hanna & Amandas
podcast, som förövrigt känns väldigt mysig och äkta på något sätt. Dom bara är sig själv, och så kommer små guldögonblick smygande då och då, men definitivt inte krystat! Amanda är ju förövrigt tillsammans med min favoritbloggare
Alex Schulman, vilket råkar vara väldigt passande!. Det är någonting med det där paret schulman som tilltalar mig. Hon, Amanda känns väldigt genuin och gosig, och Alex är en typisk person som man antingen älskar, eller hatar. (Själv anser jag ju att han måste vara en av Sveriges mest underhållande personligheter, ni vet sådär rå och ironisk). Samtidigt som dom känns väldigt olika, Schulmans, så finns det ändå så himla mycket kärlek där. Det är som att dem kompletterar varandra på många olika sätt. Och det är väldigt fint. Så fint att det faktiskt är ett sådant förhållande som jag någongång i framtiden hade kunnat se mig själv i. Eller rättare sagt, jag vill ha en kille som är ungefär som Amanda. Sådär genomsnäll, och varm! Så kan jag få vara mer egen. Lite töntig och rolig, typ. Och då&då, när jag går in i mig själv och får någon jätte konstig idé, kan han klappa mig på huvudet och säga "kom nu Louise, nu går vi och lägger oss och sover på saken".- "Ja... ja det gör vi"- kan jag instämma efter en liten funderare, och så kryper jag ihop i hans famn som ett litet murmeldjur och somnar. Sen gör jag massa konstiga ljud när jag sover också, mumlar och har mig, men det tycker han bara är roligt (!)
18:07
Det bästa med att bo med sin närmaste vän, är att man aldrig behöver känna sig ensam.
Ibland kan jag bli sådär fruktansvärt rastlös, då och då ledsen och arg, jag kan känna mig deppig eller omotiverad, men inte ensam, aldrig ensam. Oavsett vad, så är det liksom alltid vi. Hemmakvällar, regninga dagar, pluggångest, sovmornar, sena nätter, dumma lärare, träning, you name it. man är alltid två. Och så skrattar hon åt mina skämt, även fast ingen annan gör det, och även fast dem kanske egentligen inte är sådär jääätte roliga.
-
( "Vad falls"- tänker ni nu, "hon som alltid är hysteriskt undehållande?".)
18:26
/topp (gammal klänning) & jacka: gina/
-
Förutom studentfesten som var i fredags ( VI VANN 3 POÄNG !!!) , så har det varit en riktig slappishelg i det här hushållet. Låg i sängen nästan hela dagen igår. Somnade mitt på dagen, på spikmattan, i tre timmar (Är det dåligt? Har hört att man bara ska ligga typ 20 min max??), vaknade och åt mat, och massa glass. Sen var det som inte så mycket mer som hände. Jo juste, läste en tidning, och käkade frulle på subway. Produktivt som bara den ! Idag däremot, har jag varit lite mer aktiv. Tränat en del, gjort skolarbete, planerat inför bulgarien resan (!) , och nu ska vi skriva projektarbete.
living on the edge, som sagt
12:41
träna och plugga. träna och plugga. träna och plugga. träna och plugga.
Det är en ganska primitiv och skön livsstil har jag upptäckt. Efter att jag svettats lite känner jag mig till och med sugen att sätta mig ner och göra bort skoluppgifter. Okej inte sååå sugen kanske. Ni förstår vad jag menar!
Allt är dock inte frid och fröjd i den lilla staden. Efter min återfunna löparglädje har jag stött på smärre hinder. Hinder i form av mina benhinnor som inte vill samarbeta med mig. Dom stretar emot redan efter tio minuter och gör så ont att det är fysiskt omöjligt att inte distraheras av smärtan. För att undvika att drabbas av den ökände benhinneinflammationen har jag blivit illa tvungen att försöka ändra mitt löpsteg. Istället för att sätta i hälen först och rulla fram, á la old school, ska man jobba mer på tårna, (ungefär som barn gör när dom springer!). Man ska även minska steglängden, och öka frekvensen (för att inte tappa farten). Detta är dock väldigt påfrestande för vaderna innan man vant sig. Och trots denna omställning (som innebar skavsår och en sjuk bensmärta) så slog jag personbästa igår på milen. Det kändes så skönt och nice, och jag blev så glad att jag drog till gymmet och körde ett styrkepass där... (?) Sen var jag så utmattad att jag gick jag in i bastun, la mig ner, och somnade.. haha.
och det var tamefan dem lyckligaste minuterna jag upplevt den här veckan.
21:03
// 1&2 : Elin / 3&4 : fina, vingliga balskor!! / 5: louise //
-
Jag har aldrig i hela mitt liv varit särskilt flygrädd. Eller sanningen är nog den att jag aldrig ansett mig själv som flygrädd. I själva verket kanske det är precis vad jag är. Trots att jag sätter mig på ett plan cirka 20 gånger per år, och att jag aldrig varit med om något värre än en skakig landning, så gnager det i bakhuvudet på mig, den där lilla, lilla, pyttelilla, nästan omätbart minimala chansen, att något går fel och att vi kraschar. Förut var jag aldrig sådan att jag oroade mig. Det är först nu på senare dar som dödsångesten har börjat fladdra förbi i korta ögonblick av misströstan. Igår kväll när det var dags för mig att flyglifta till härnösand, var det ovanligt mycket resenärer som skulle med. Två hundar, och en massa, massa bagage. Tillslut lyckades dom klämma in alla i planet, men det tog sin tid! Innan vi lyfte vankade flygvärdinnorna omkring lite oroligt, fram och tillbaka, innan dom tillslut kom fram till mig och frågade om jag kunde byta plats för att "balansera" upp ekipaget. Längst fram fick jag sätta mig, och förutom flygvärdinnan, var jag den enda som satt vänd åt motsatt håll. Passagerarna tittade på mig, oroligt, och jag tittade tillbaka på dem, och det enda jag kunde tänka på i det ögonblicket var att om planet mot all förmodan skulle krascha, så hade jag varit den som fått bevittna hur livsgnistan i mina medmänniskors ögon slocknade, en efter en.
.
Turligt nog slapp jag uppleva det fruktansvärda scenariot som jag hade visualiserat framför mig. Det var faktiskt bara en enda gång som planet skakade till och motorerna tycktes brumma förfärligt mycket. Jag kastade ett getöga på killen som satt mittemot mig och han hade då fått ett plötsligt skräckslaget uttryck i ansiktet. Våra ögon möttes, och båda insåg snabbt att vi hade misslyckats med våra försök att dölja paniken vi upplevde för någon sekund. Så vi tittade bort igen, låtsades som ingenting, och skämdes i tysthet över vårat snedsteg.
.
Jag är inte flygrädd. Men jag blir, liksom alla andra, lite rädd när jag flyger. Så är det bara !
Q/a
vart har du köpt solisarna?
svar: H&M
hejsan! får man fråga vart du fått tag på gråtande barn tavlorna, alltså vilken loppis. jag har haft en likadan som den till höger, själv så tycker jag att de är sjukt läskiga! Hah
svar: De är stööört läskiga, och fina. Vi köpte dom på en gammal loppis, uppe vid volontären i Härnösand (kommer inte ihåg vad den hette). Riktiga kap, 5 spänn styck. Favoriten är utan tvekan killen i mitten, man vill ju bara döö vad söt-creepy han är.
jag har en fråga, vad tycker du om creepers och är det något du skulle kunna tänka dig att använda? KRAM
svar: Jag tycker absolut att det kan vara snyggt! Skulle dock inte kunna tänka mig att köpa ett par, eftersom att jag är fattig och man har sett dem i princip överallt vid det här laget. = kortvarig modefluga = jag har lessnat .
Hej! Kan inte du berätta om eran lägenhet, vart den ligger, hur ni hittade den, vad hyran ligger på och vem som hyr ut den? Så fin blogg! Kram
svar: Alltså, haha duude. Peddo varning på den här kommentaren. Vi hittade den på blocket, lustigt nog, när vi letade efter en soffa. Gick på visning och bestämde oss för att ta den en dag senare. Det var liksom klappat och klart. Känns inte direkt som att man har lust att skriva ut så personliga saker på internet, som du kanske förstår. Men om du verkligen är sååå intresserad kan du ta kontakt med mig via min mail: louise.isaksson@live.se så kanske jag svarar där ist !
Spännande, kan man få se en bild på klänningen kanske?
svar: Hade gärna visat, men då förstör man ju hela grejen. Ni får se min balklänning sen, när det är dags helt enkelt! Till dess får ni nöja er med en bild på skorna jag ska ha till. sjukt kul-> jag vet
Heeej louise omg I love you so much, kan du inte visa en bild på när du var utklädd till en kentaur på fantasy studentfesten??
- hehe okej, det var faktiskt jag som skrev det där. Men ändå, lätt den bästa utklädnaden jag någonsin kommer att ha på mig, förtjänas att visas upp!! Gjord av en gammal badrumsvagn
16:40
Nu har det blivit dags att packa väskan och dra sig tillbaka till skogarna igen. Det är ju faktiskt påsklov, man kan ju inte hänga här hela tiden, va. Och jag skulle gissa på att min 13 åriga lillebror som sitter hemma och spelar dataspel, har saknat mig så sjukt mycket att han håller på att gå sönder av ängslan och förtvivlan vid det här laget. Jag ser det tillochmed framför mig, hur han vaknar upp alldeles kallsvettig, skrikandes mitt namn " looouiseee" - Eller "lållå" ,(=lollo) som han brukar säga med sin tonårs-by-dialekt (som han snappat upp någonstans?). Men jag är inte där, jag är i Härnösand, och han somnar om igen, tillslut. Ensam, snyftandes, med bilden av mig som fladdrar förbi hans ögon. Stackars, stackars lillebror, storasyster är påväg!! JAG KOMMER OHANA !! och jag ska krama dig lääänge, offentligt! så länge att det blir konstigt och folk börjar undra om vi är syskon eller ett par, (för du är ju längre än mig nu och har vuxit till dig en massa och så).
